Ge mig mitt barn! | Emma Lindsjö
emmalindsjo

Emma Lindsjö

Annons

Ge mig mitt barn!

Är det inte jobbigt när ens barn är ledset och andra försöker trösta men att det inte går?

Hur det då börjar klia i fingrarna och man bara vill ta tillbaka sitt barn för att man vet att hon tystnar hos än på mindre än en minut. Även fast man vet att människor och sambon bara vill vara hjälpsamma. Det kan jag tycka är en små jobbig situation. Ett för man vill inte vara fräck och säga “ge tillbaka mitt barn!”, inte för att man tror att man är bättre än någon men bebisar har ju ett speciellt band till mamman, så är det ju bara. Hon har legat i min mage i nio månader och vet hur jag går, hon känner min lukt och mina hjärtslag. Två, varför låta ett barn vara ledset när det kan vara lugnt och tryggt?

Jag märkte det t.e.x i helgen när vi var iväg, Millie blev bara lugn och tyst hos mig. Sen vill ju Marcus hjälpa till. Visst kan det bli irritationer i ett förhållande när man känner att den ena inte hjälps åt? När man inte turas om och att den ena oftast gör allt?

Nu blir det ju lite tvärtom för oss. Jag vill inte att han ska hjälpa till, Oj vad elakt det låter. Men då tar jag Millie helst själv för att jag vill hålla henne lugn och nöjd. Nu tror ju jag att hon är inne i en utav alla faser och har ett stort behov utav mig och närhet, allra helst vill hon nog in i min mage igen, då ska hon ju självklart få den närheten hon vill ha. Låter det hemskt gentemot pappan? Nja, faktiskt, men jag ser inget konstigt med det. En bebis ligger i mammans mage i nio månader, bebisen är knuten till mamman och jag är ju den som är hemma med Millie om dagarna. Självklart kanske hon känner störst trygghet hos mig just nu. Hon är ju bara några veckor och det kommer ju ändras med tiden. Med en sån liten kan man inte tänka “hon tystnar tillslut”, hon har behov och genomgår någonting stort för henne. Jag vet ju själv hur jag bara vill ligga i min mammas knä ibland, bli pillad håret och bara känna mig trygg. Så just nu får Millie det lilla extra hon vill ha.

En bra text om andra utvecklingssprånget:

SPRÅNG 2
Nästa förändringsperiod infaller vid omkring 8 veckor och nu börjar spädbarnet återigen att uppleva världen på nytt. Det börjar kunna känna igen enkla mönster i sin omvärld. Barnet upptäcker sina händer och fötter och kan fascineras av hur ljuset kastar sina skuggor på väggen. Det kan ägna lång tid åt att studera mönstret på ett tyg.

Det är mycket nytt att vänja sig vid och då behövs en trygg och välkänd omgivning. ”Mammighetsperioden” kan den här gången vara från några dagar upp till två veckor. Barnet blir krävande. Skrikande är det bästa sättet att visa hur jobbiga de stora förändringarna är. Känsliga barn gråter mer än tidigare. De flesta lugnar sig om de får vara nära mamma och pappa.

Andra språnget är en milstolpe i utvecklingen. Efter det vet föräldrarna vilka färger, smaker, lukter och ljud deras barn tycker bra eller illa om.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmalindsjo

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats