Tankar om en tredje förlossning | Emma Lindsjö
emmalindsjo

Emma Lindsjö

Annons

Tankar om en tredje förlossning

Att föda barn är så häftigt. Jag har haft två väldigt bra förlossningar och är riktigt taggad på en tredje förlossning. Med Alicia startade allt med att vattnet gick. Med Millie startade allt med sammandragningar som kom regelbundet. Det är så spännande att inte veta när, var och hur allt drar igång. Efter förlossningen med Millie satt jag och sa ” det här måste jag göra igen” medans Marcus satt och grät och sa tvärtom.

Det enda jag tycker är lite små jobbigt är att inte veta hur lång tid jag har på mig, jag är ju lite av ett kontrollfreak på så vis. Det tar oss cirka 40 min till förlossningen och innan dessa ska barnen till barnvakt och Harley iväg. Med Millie åkte vi in när det var väldigt lång tid mellan värkarna men sen gick det väldigt fort. Dom säger att trean är den luriga så vi får väl se. Alla förlossningar är så olika och jag kan verkligen inte påverka någonting, förutom att försöka bibehålla min inställning om att allt kommer gå finemang. Jag har gjort det två gånger tidigare och känner mig trygg i att veta att jag klarat det förut. Tänk att det är min tredje förlossning.

Jag är ganska chill med tankar inför förlossningen. Min barnmorska har skrivit ner lite till förlossningen och jag litar helt på förlossningspersonalen. Jag har klarat mig på lustgas tidigare och det vill jag absolut ha denna gång, men får jag så ont att jag skriker efter mer smärtlindring eller blir allmänt trött och inte orkar mer så är jag öppen för förslag. Jag kommer som sagt inte att amma men skulle jag ändra mig så vill jag att dom hjälper mig där & då. Jag känner att jag inte kan förutspå vad som händer, slutar det i akut kejsarsnitt så gör det de, föder jag i korridoren så gör jag det, jag tror att sjukhuspersonalen gör det bästa för mig och lilla N i magen.

Jag minns när jag födde Alicia att man hade byggt upp en bild av hur det skulle gå till, allt man sett på tv, att vattnet går POFF och att man skriker vid varje värk. Men alla känner värkar olika och man har ingen aning om vad det lilla i hjärtat i magen bestämmer sig för. Tidigare värkar för mig har upplevts som ett enormt tryck neråt och jag har velat stå på knä i sängen hängandes över huvudkanten med lustgasmasken intryckt i ansiktet, jag har blivit så väck att dem stått bredvid “Emma är du med oss?”.. Denna gång kanske jag får ont i ryggen och helst ligger på rygg i sängen. Alicia krystade jag ut i sidoläge och Millie liggandes på rygg. Så spännande att se hur det blir denna gång.

Även Marcus är nog lite tryggare denna gång. Förlossningen med Millie var hans första och han hade ju i stort sett ingen aning om vad som skulle ske, förutom att bebis skulle ta sig ut. Jag minns att jag bad han massera mig, men sen i en värk blev jag förbannad på han för det var inte alls så skönt som jag föreställt mig och frågade istället vad fan han höll på med, ta bort händerna! Eller när han “bara” skulle springa och hämta snus och jag blev skogstokig för att han ens lämnade rummet, efter det vågade han knappt gå på toa utan att fråga om lov. Den här gången vet han att det räcker med att han bara sitter bredvid mig, klappar mig i håret och finns där.

Tänk att vi snart snusar på nyfödd bäbis. Den lukten och stunden är oslagbar.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmalindsjo

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Jag tror inte heller att man ska oroa sig och stressa upp sig för sådant man inte kan styra över. Personalen på sjukhuset vet vad de gör.
    Lycka till med allt 😊

Annons
stats